Om man placerar AI på människans historiska tidslinje är vi någonstans djupt i stenåldern. Det låter kanske konstigt för månaden då Claude Fable släpptes ut. Men det är precis poängen. Vi bygger verktyg av sten, och ingen vet vad som kommer efter.
Stenarna
Själva analogin håller längre än jag trodde. Allt är hugget ur samma sten, transformer-modellerna. Först började vi spara de bästa stenarna för att kunna återanvända dem. Det är saved prompts. Sedan formade vi stenen till något som liknar riktiga verktyg. Det är skills. Nu har vi redan en hel arsenal, allt från pilbågar till spjut. Chatbots, agents, bildgeneratorer.
Stenåldern var på många sätt det viktigaste skedet i människans utveckling. Att börja använda stenar och verktyg räknas ofta som första steget mot allt som kom sen. Men nästa steg krävde någon speciell kombination som ingen kunde se på förhand. Vad kommer efter att man byggt alla verktyg man kan bygga av sten? Jag tror inte att någon ännu vet hur AI-bronsåldern ser ut.
Frågorna ingen hinner ställa
Mitt i guldruschen ställs vissa frågor inte alls. Vicki Boykis skrev i juni om lokala modeller och frågade ungefär: om performance och pris faktiskt begränsar oss, vilka arkitektur-tradeoffs behöver vi göra? (Boykis 2026) Det är en fråga som nästan ingen har ställt under token gold rush. Alla slår stenar så fort de kan. Ingen frågar vilka verktyg vi faktiskt behöver.
Bronsåldern
Runt 2010-talet började företagen på riktigt utnyttja sin teknologi och marknadsposition för att tjäna pengar. Det skulle förklara varför många tycker att teknologin efter 2015 blivit långsammare bättre, och varför allt fyllts med reklam och microtransaktioner.
Spegla det mot AI. Hur ser världen ut när AI-företagen börjar utnyttja sin position på samma sätt? Hur fungerar de om tio år?
Jag vet inte vad som kommer efter stenåldern.
— Niklas